Pulsdiagnos
Pulsdiagnosen utgör tillsammans med tungdiagnosen de viktigaste diagnosmetoderna i kinesisk medicin. Att kunna urskilja olika typer av pulser är en av de stora konsttema i kinesisk medicin. Det kräver känsliga fingertoppar och lång träning. Plusen tas vid handleden (radialispulsen) och kalls för qis och mynning (qi kou). Till skillnad från skolmedicinen tas pulsen inte bara på ett ställe utan på tre, på tre olika djup och på båda händerna för att få information om tillståndet i de inre organen. Pulsens omfång, typ av slag och rytm visar på förekomsten av qi och blod avslöjar om det finns någon sjukdomsfaktori kroppen i så fall vilken. En snabb puls visar till exempel på hetta och långsam pulsen på kyla. Är den ytlig tyder det på att en yttre sjukdomsfaktor trängt in i kroppen, medan en djup puls indikerar inre problem.
Tungdiagnos
Vi är kanske inte så vana att tillmäta tungan särskilt stor betydelse, men i kinesisk medicin är tungans utseende central för att ställa diagnos. Tungdiagnos ingår i den första diagnostiska metoden (observera). Liksom ett löv visar hur trädet mår, avspeglar tungan kroppens inre tillstånd. Genom at avläsa tungkroppen och beläggningens utseende kan man förstå om det finns kyla eller hetta i kroppen, hur allvarlig en sjukdom är, trolig prognos och så vidare. Förändringar i tungans visar på förändringar i hälsotillståndet. Om exempelvis beläggningen först är tjock och torr och sedan blir tunn och fuktig visar det på att personen är på bättringsväg den ”nya” beläggningen tyder på att vätskorna fungerar bättre (eftersom tungan blir fuktigare) och att en sjukdomsfaktor håller på att övervinnas (eftersom beläggningen blir tunnare).
De åtta diagnosprinciperna
- yta – kall svag – yin
- inre – het stark – yang
Yin och yang är sammanfattningen av resten.
Yta betyder på ytan, början till en sjukdom, pulsen ligger ytligt.
Inre betyder det senare sjukdomsstadiet, pulsen sjunker inåt.
Kall: patienten fryser osv.
Het: patienten är törstig, har feber osv.
Svag: patienten har ingen motståndskraft.
Stark: motståndssystemet är mycket aktivt, aggressivt, temperaturen är hög, pulsen är stark osv.
Två personer som enligt västerländska principer befinns ha samma sjukdom ordineras två olika kinesiska mediciner, beroende på om det rör sig om en ”kall” eller ”het” sjukdom. Om patienterna får ”kall” medicin för en ”het” åkomma kan de bli sämre. Därför är det viktigt att avgöra till vilken kategori sjukdomen hör. Kategorierna kan kombineras, t.ex. ”inre het”, ”yta het”. Patienten kan gå från en kategori till en annan. En sjukdom på ”ytan” kan förvandlas till en sjukdom i det ”inre”, och vice versa.
I västerländsk medicin anses läkaren skickligare, ju mer specialiserad han är på något. I den kinesiska läkekonsten är det tvärtom. Ju skickligare läkaren är, desto mer väntas han behandla patienten som en helhet, och desto mer väntas han förstå det sammansatta i kombinationer och förändringar. Det är av den anledningen han inte använder färdiggjorda preparat. Han skapar nya recept varje dag och för varje patient. Varje patient anses vara unik.
Alla dessa teorier kan verka föråldrade, ovetenskapliga och som rena påhitt, men de stöds av en väldig litteratur och har varit i oavlåtligt bruk i tusentals år in i våra dagar hos en fjärdedel av mänskligheten. Och nu praktiseras de anmärkningsvärt nog sida vid sida i Kina med moderna västerländska medicinska teorier.